idag har jag vart här i 105 dagar, 15 veckor. det känns rätt kort, eller ja alltså det känns som att jag bott här i ett år. det känns verkligen som mitt andra hem. när jag kom hit trivdes jag ju jätte bra från första stund, men jag tänkte endå att det inte finns en chans i världen att jag kommer känna mig som hemma här. men vet ni, det gör jag. när någor frågar vilken färg min dörr har svarar jag grön, och allting här är så himla naturligt. det känns lixom som hemma. det känns som att jag känt mina vänner här i år, när det egentligen bara handlar om månader. min närmsta och bästa vän -även om jag såklart gillar er allihopa- joanna och jag har bara känt varandra i tre månader, och det är så galet lite. det känns snarare som att vi spenerat år tillsammans och skrattat, pratat, festat, shoppat, promenerat, gnällt och försökt bli nyttiga och upptäckt nya saker. i vilket fall så är jag himla glad att jag är här, och har the time of my life.