Orkar inte skriva nagonting, men har har ni nagra fa bilder fran Angkor Wat (de flesta ar pa Ellis kamera) och aven fran en kanonutgang pa Angkor What?

Vi har nu vart i Kambodja nagra natter och sett lite av livet har. Det ar ett spannande land men extremt mycket fattigdom rader. Barnen som tigger ar sa tunna och sma och de vuxna likasa. Det ar valdigt pafrestande. Vi var dock och besokte ett barnhem och man blev lite lattare i sinnet nar man sag hur bra vissa faktiskt kan ha det mitt i elandet. 29 barn fran de som nyss lart sig ga och upp till 18 ar bodde dar och de hade minsann tro pa sig sjalva och framtiden. Nagon skulle oppna skonhestsalong och en annan skulle bli advokat. Alla forutom de minsta gick i skolan och alla larde sig bade engelska och japanska utover det. Vi hade med oss lite mat och frukt, leksaker och godis och det verkar som att rockringarna var det som blev mest uppskattat, bra val! Utover det var vi vid s-21 Killing Fields som inte riktigt var vad vi vantade oss men anda ratt intressant att ha sett. (Annu en handelse jag maste lasa pa mer om) Besokte marknaderna runt om sa klart och badde pa ett mycket underligt men skont stalle dar halften sag som sin syssla att roka annat an hederlig tobak. Vi fortsatter att resa med vara svenska vanner Ellinor och Malin och kor pa med ratt intensiva dagar. I gar lamnade vi huvudstaden Phnom Penh och tog nattbussen till Siem Reap. Betydligt skonare buss an sist men det hjalpte inte sa mycket nar vagarna kanns som trasiga, grusiga landsvagar. Bade jag och Katri var helt sakra pa att vi inte skulle komma fram i det skick vi borde, men det gick faktiskt bra! Sa har ar vi nu, sen tidigt i morse och har hunnit med att leta upp postkontoret och fatt massage av blinda. Galet ont och skont samtidigt, om de dar sma manniskorna vet vart man ska trycka pa kroppen! Helt sanslost, och da tog jag bara en fotmassage. Annars ar det en ratt slapp dag for en gangs skull pa sistone. Kanske behovs da vi i morgon ska borja dagen redan i gryningen och se soluppgangen vid Angkor Wat, har hoga forvantningar.

Nu har vi inte ens tre veckor kvar av var resa vilket ar ratt ofattbart. Manga veckor har gatt bade snabbt och langsamt. Vi har bestamt oss for att skippa Laos da resan dit blir alldeles for dyr for nagra dagar + visumet. Sa det som vantar nu ar nagon/nagra dar till i Kambodja och sedan beger vi oss mot Thailand igen. Tigertempel, vattenfall, bangkok mer ordentligt an sist och en sista solvecka vantar dar!

Vi lamnade Nha Trang och akte till Mui Ne, ett litet fiskesamhalle. Dar borjade vi prata med tva svenska tjejer som vi numera reser lite med. Efter en stunds pratande kom vi fram till att vi ju setts innan, tva ganger pa Phiphi, vilket iforsig inte ar sa konstigt da nastan alla har gor samma rutt... Iallafall sa hangde vi med dem i Mui Ne, vi akte till bade vita och roda sanddynor, helt fantastiskt vackert! Dar akte vi pulka, blev rejalt sandiga och fick ett traningspass pa kopet. Senare kopte vi kokosnotter och en massa frukt och satt och tjotade hela kvallen lang. Vi hyrde aven cyklar och begav oss ut pa lite upptacksfard, och hittade en betydligt finare strand an den vi bodde pa, och kunde antligen forsta vilket paradis det ar alla har pratat om.
Efter nagra dagar akte vi allihopa tillbaka till Saigon dar vi gjort en utflykt till Mekong floden. Dar akte vi i sma roddbatar pa floden, besokte ett stalle dar det gjordes kokosnotsgodis och honung. Dar fck jag aven halla i en ca 2 m lang orm, fick smatt panik nar ingen ville ta ormen ifran mig och holl nastan pa att slappa ner den pa marken.
Idag reste vi vidare och ar numera i Phnom phen, Kambodja. Har hunnit med den ryska marknaden och ikvall blir nog ratt lugnt med en lite narmare titt pa staden. Iman kommer svenskarna hit och moter upp oss och det blir lite mer utflykter...

Sedan sist har vi hunnit med lite av varje och sakert en hel massa till som jag for tillfallet glomt bort!

Pa Bali tog vi oss bland annat till ett aptempel. Aporna kandes inte speciellt vanliga och de var minsan sma tjuvar allihopa. De fraste, visade tanderna och var lite smatt galna hela bunten. Utsikten var dock helt fantastisk da det hela lag pa ett berg som stupade ratt ner i det skummande havet (dar vi ocksa sag en stor skoldpadda). Samma dag tog vi oss till Uluwatu beach som tydligen ar placet att surfa pa, om man kan vill saga! Tank er en bergsvagg, som stupar ner i havet, inte ratt ner men ganska. Tank er att det  langs denna vagg ligger en by, i vaningar, alltsa lodratt langs vaggen! Trappa efter trappa tar man sig ned, gar langs med berget for det ar det enda hall man kan ga om man inte vill in i de sma sma affarerna, surfshopparna eller restaurangerna som trangs pa berget. Efter ett antal trappor kanner man att nasta trappa nog borde ta en ner till havet, rimligtvis en strand som surfarna ger sig ut i fran. Halften ratt! Vatten finns det, men strand ar inget att tala om. En grotta utan tak snarare med en svangande passage som inte ar mer 10 meter bred ut till oppna havet. Har slar vagorna utan nad och har ger sig surfarna ut pa sina brador! Ett under att de ens kommer ut, och ratt ofattbart att de lyckas ta sig tillbaka efter surfandet. Jag vet att nar jag har surfat (vi kan kalla det att jag surfat i alla fall!) ar jag helt slut, sa trott att jag knappt orkar ta bradan upp pa stranden... Vi holl oss pa land dar helt enkelt och njot av den enorma utsikten som fanns aven dar.

Nu ar vi i Vietnam. Har spenderat drygt 2 dagar i Saigon, eller Ho Chi Minh for den som hellre vill, och konstaterat att det ar en helt sanslos stad. Vi trodde vi sett storstad under resan men nej nej, dar tog det i princip 10 minuter bara att korsa en gata under dagen och varje gang var en ny nara doden upplevelse! Moppar i mangder, manniskor i mangder och varme i mangder. Jag gillar storstad, det gor jag, alskar livet som finns dar, men tva dagar i Saigon rackte for den har gangen. Dar hann vi dessutom med en utflykt till bland annat Chu Chi tunnlarna, som var en riktig upplevelse! De visade oss film om kriget, visade tunnlarna, fallor som anvants, vapen osv... Vi bjods aven pa te och Maniok. Tunnlarna de anvande under kriget ar minimala, 60x80cm har jag for mig var guide, kallad Slim Jim enligt honom sjalv, berattade. Tunnlarna ar pa tok for sma for att vasterlanningarna ska kunna ta sig ner i dem darfor har de utvidgat en tunnel pa 100 m som vi turister kan roa oss med. 16 meter rackte for oss bada, da det var sjukt obehagligt.

Efter nattbuss, med sa kallade sangar i (ingen hitt), har vi nu hamnat vid havet igen, Nha Trang. Tanken ar att vi ska forsoka ta oss ut till nagra av oarna har runt i kring. Hittills har vi besokt stranden har, ratt fin, framforallt for att vara en stadsstrand, och vart i jakt pa restaruanger som inte tillhor hotel, man kan val saga att vi har hamnat lite fel. Massor med hotell som verkar vara tomma och bara ortsbefolkning som stirrar pa oss som om vi vore fran mars. Mat verkar inte heller ga att fa pa de sma stallena med minimala plastmobler om man ser ut som oss och inte kan ett ord pa ratt sprak. Vill inte lata negativ, det ar fint har och manniskor ar for det mesta trevliga och vi bor himla bra, men ikvall ska vi forsoka hitta turistgatorna.



Aptemplet i Uluwatu


Aptemplet i Uluwatu


Aptemplet i Uluwatu

"Grottan" i Uluwatu dar surfarna paddlade sig ut och in, den gor sig dock inte rattvis pa bild.


Charmtrollet sjalv, ehm... :)


Katri i den ursprungliga tunneln, minimal!


Aven jag hoppade ner dar for lite bilder ;)


I en fejktunnel, haha


Har har ni en (den enda ok) av alla vara konstiga bilder fran poolen igar :)

Efter en 14 timmars resa, som forst skulle ta 3, sedan 7 timmar hamnade vi antligen pa Gili Trawangan. Enda boendet vi hittade dar lag ode i morkret och med redan samst humor efter resan blev rumme bara en synonym med irritation, duschen hade exakt 12 stralar och inget handfat fanns heller. Gnalliga, hungriga och javliga tog vi rummet och de tva foljande dagarna var inga hojdare alls. Det borjade helt enkelt inge bra och ville inte forandra sig, otursmoment efter otursmoment osv...

Efter tva kassa dagar och natter med humoret pa botten skamde vi bort oss sjalva med en natt i ett av de finaste rummen under denna resan, tog varsinn lang ducsh, koppte onyttigheter och drog igang en film. Det var nog raddningen och exakt vad vi behovde efter 8 veckors resa. For jag tanka mig att det hela inte hade blivit sa otroligt jobbigt och pafrestande om vi vart i borjan av resan eller om resan fran Bali gatt battre. Kan ju papeka att vi bott betydligt samre utan att klaga innan. Dagen efter, igar alltsa hyrde vi i alla fall cyklar och tog oss runt on, snorklade lite och hittade de riktiga paradisen, tomma pa folk. En riktig kanondag! Vi forsoker leva efter karma har nere och efter denna dagen trode vi att det antligen slagit igenom men karma fortsatter att skratta oss rakt i ansiket. Vi tog oss idag tillbaka till Bali, sjalvfallet inte i tid men betydligt skonare an resan harifran.

Vi har om nagon missade det uppenbarligen vart i en liten svacka senaste dagarna. Men Trawangan var faktiskt himla fint och det var synd att tva dar gick at att ta igen sig. Men efter 8 veckor pa resande fot boendes i varsinn ryggsack ar det kanske inte sa konstigt. Sa nu ar vi fit for fight igen. 3 dagar till i Bali sedan (fredag) flyger vi mot Vietnam och Ho chi minh!


Katri forsoker halla humoret uppe efter 12 timmars jobbig resa

Ar numera pa Bali, vi solar och blir antingen roda eller far ingen farg alls, vi har annu en gang hamnat i nagon sorts pensionars vardag trots att alla har verkar vara unga stockholmare. Igar gav vi oss dock ut och testade nattlivet for forsta gangen har, gratis drinkar i en timme... Tja, det blev en kul kvall! Innan dess har vi forsokt hitta paradiset vi forvantat oss och lyckades val en liten bit pa vagen med dyr taxiresa till en annan strand. Vi har aven forsokt oss pa surfbradorna, en mycket spannande upplevelse. Vi hyrde varsinn gigantisk brada och stapplade oss ner till stranden trots att i princip varenda inhemsk surfargrabb talade om for oss att "there are no waves today girls!". Men nog var det vagor! De rackte for oss i alla fall haha. Val pa stranden insag vi att vi kanske kunde behova nagon som talar om hur man gor anda. En timme senare med sar pa hela benen och illroda ansikten hade vi i alla fall lyckats sta nagra sekunder var pa bradan och gett vara instruktorer och varandra ganska manga skratt. Skont ar dock att Kuta beach verkar vara stranden dar ingen kan men alla vill kunna surfa. Man far sig latt ett gott skratt bara av att sitta pa stranden och titta pa manniskor som forsoker.

5 mars ar det silence day har pa Bali vilket innebar en totalt dod o om jag forstatt det hela ratt. Ingen ute, ingen tv, ingen radio, inget oppet, knappt strom osv... Infor detta forberdes det tydligen en massa och igar var stranden full av firare i vackra klader. Och vilka saker kvinnorna har bar pa huvudet, helt sanslost! Stora stora fat med massa tung frukt pa med no hands. Da vi inte vill ligga inne pa hotelrummet hela dagen sa aker vi i morgonbitti till Gilli islands istallet. Love!