Even angels have their wicked schemes

Sådärja, nu har jag vart hemma ett bra tag och det kanske är dags för lite uppdatering. Jag har haft fullt upp med att fira julaftonar, umgås med min fina familj och mina vänner, fixa saker inför resan och bara njuta av att vara hemma igen. Det är en konstig känsla, det känns inte som att man vart borta i ett helt år och levt ett helt annat liv. Hela Londonresan känns nästan som en helt underbar dröm. I vilket fall är det rätt skönt att vara hemma igen, men det kanske är för att jag vet att det snart är dags att åka igen. Om 12 dagar åker jag och Katri till Asien för att spendera tre månader på resande fot där. Hur bra det känns? Helt jäkla otroligt underbart.


Elf-yourself

Här kommer en jul-elfs-hälsning som Katri så fint berättat om.


And the hardest part, was letting go not taking part

Det är en himla konstig känsla, att veta att man gör saker för sista gången. Sista gången man går längs gatorna, sista gången man är ute med gänget, sista gången man träffar människorna här. Att behöva säga hejdå till folk, och veta att man aldrig kommer se vissa igen. Det känns helt overkligt. Det här har ju vart mitt liv i ett år, det här har varit mitt hem i ett år. Det allra jobbigaste har jag däremot kvar. Att säga hejdå till min underbara London-familj, och att säga hejdå till min bästa vän.

mohahaha

Malin kan tyvärr inte logga in på sin blogg just nu, det kan dock jag höhö! Så tänkte ta tillfället i akt att bara ta mig friheten till att skriva ett grymt onödigt inlägg som det här. Hon är lite frustrerad, försöker checka in till sitt flyg via nätet och vill säkert gärna lägga upp det fina julkortet hon gjort med mig henne och Natta som "elfs", eller kanske inte men nu är så hon illa tvungen, visst? Haha fyfan vad jag är ondöig! Nu ska jag sova, så får vi se hur snart (/om) hon upptäcker detta! :)

/Katri

Svenska Hjältar 2010

Jag har precis kollat klart på Svenska Hjältar 2010 och mina ögon är fyllda av tårar. Det är så himla underbart att se att det finns så fina människor. Jag hoppas att jag själv kommer att reagera som vissa av dem gjort om jag hamnar i en liknande sits. Helt fantastiskt!


Man måste genom skam, man måste genom drömmar

Jag säger som Joanna - Den här helgen är sorg och glädje i en enda röra. Det är så svårt att förstå att jag faktiskt ska åka snart, om bara några dagar. Det känns fortfarande helt overkligt. Att jag ska lämna det här fantastiska livet, den här staden och min bästa vän. Men det här får vi ta senare, jag har ju faktiskt några fina dagar kvar att njuta av. Ikväll samlas hela gänget på Wetherspoons för en sista (iallafall för min del) beer & burger samt walkabout kväll.






We gonna live like it's the end of the world

Gårdagen spenderades med Joanna. Vi kollade Elf & The last song, fixade lunch (ungsbakad lax, potatis, tzatsiki) hängde på riverside, käkade pepparkakor och chillade. Nu vankas det utgång, sista lördagen i London på ett tag. Det blir Mqueen i Shoreditch och behöver jag ens säga att det är all in som gäller?! 






I can't help myself, I keep playing with fire

Igår åkte jag in till Richmond för att fika med min gamla klasskompis Tres. Det var så jäkla kul att ses igen! Trots att vi inte träffats på evigheter känns det som att det var igår vi gick i skolan tillsammans. Så himla mycket att prata om, både minnen, Londonlivet och framtiden. Det är kul att se hur bra vi båda mår/mått här, och hur bra det går för Tres! I vilket fall, nu börjar jag känna lite packningsstress eftersom jag inte kommer hinna fixa med det på hela helgen, så har jag kommit fram till att jag måste börja packa nu!


Camys redigerade version av klassfotot i 1an, haha.


Would I still see suspicion in your eyes?

Tio dagar kvar, hur kan tiden gå så snabbt? Jag borde verkligen börja packa men det är någonting som stoppar mig varje gång jag tänker tanken. Det blir lixom för verkligt när man väl börjar packa, att jag verkligen ska åka hem. Fast jag ska ju åka, så det kanske är lika bra att börja packa? Eller... kanske imorgon.

Walking in a Winter Wonderland

Vilken dag vi hade igår, en riktigt fin söndag. Vi började med att åka till den svenska affären (gilla!) och IKEA.  Proppade i oss lösgodis, choklad, chips och köttbullar. Sedan bar det av till Somerset house där vi åkte skridskor. Riktigt mysigt var det, dock ganska så fattig skridsko-åkning för de pengarna - men jag är endå glad att vi gjort det. Sist men inte minst gick vi till Winter Wonderland i Hyde Park, och det var minsan ett Winter Wonderland. Helt galet mysigt och fint, godsaker och små marknads-stånd överallt, lampor, julpynt, liveband, dricka och karuseller. Ungefär som jul på Liseberg, fast mycket mer ihoptryckt och trevligt, och med alkohol, liveband och dans.












Och det är för dom jag sjunger det här ikväll

Jag har ju glömt att berätta om förra fredagen. Fredagen vi spenderade i Chelsea. Det var iallafall askalas. Vi gick runt till några pubar innan vi till sist kom fram till Embargo59. Ett utav de bästa uteställerna jag vart på här i London, och jag hade så sjukt jäkla roligt.




De enda två bilderna som togs under kvällen var på första puben, där vi drack mulled wine. Yummie.


But drenched in vanilla twilight, I'll sit on the front porch all night

Två veckor kvar i London. Det känns helt galet. Det känns inte verkligt. Sinnessjukt. I vilket fall så ska jag och Joanna bege oss till Westfield för lite mat och bio. En helt perfekt kväll, har inte lust med någonting annat faktiskt.

Breathe and I'll carry you away into the velvet sky

Snön har äntligen lagt sig här i London också. Ja det handlar väll om några ynka centimeter, men jag kan säga att det är mycket för att vara London och december. Är faktiskt förvånad att skolorna inte har stängt idag. I vilket fall, nu ska jag och Joanna ta en promenad till Starbucks och spendera eftermiddagen med en chai latte och lite lunch. Cheers.


Hello Seattle, I am a mountaineer, in the hills and highlands

Snön har kommit till England, och vad händer? Jo kaos händer. Utanför London har det kommit några cm snö och det har resulterat i att min värdmammas arbetsplats har stängt i minst tre dagar. Vilket betyder att jag inte har mycket jobb, vilket också betyder oerhört mycket dötid. Vilket i sig har lett till denna extremt fina bild.


RSS 2.0