we were meant to live for so much more

jag har väll blivit vad katri och irma skulle kalla blogglat. dels så beror det på att datorn hemma har gett upp, eller ja internet på den iallafall. och sedan för att jag inte har något att skriva om, och inte har orkat klaga. det beror ju klart inte på att jag inte skulle ha något att klaga på, för det är nog aldrig fallet. har redan massor idag jag skulle kunna skriva ner, vilket jag nog ska göra med. för det första hatar jag västtrafik, bussen var åtta jävla minuter sen, vilke tär mycket när man ska itll skolan och står och fryser ihjäl. sen den jävla maten i bamba, kommer dit vid elva och ser en jätte mumsig kyckling med ris rätt, men tänker också då att jag ska äta lite senare med de andra. så ja en sisådär halvtimma senare går vi och äter, och då är matjäveln slut, efter en fjuttig halvtimma, och bamba var inte ens full. då har dom istället beställt in massa äckliga pannbiffar och annan skit, som att dom vet att kyckling skulle ta slut. så varför i helvete bara inte beställa in lika mycket kyckling istället för äcklig pannbiff som ser ut som en korvboll. ja det gör mig faktiskt förbannad.
men nu måste jag skriva klart min bond uppgift, men jag kan garantera er ett nytt inlägg om någon timma på grafiska lektionen, för jag vet redan nu att jag inte kommer att göra någonting!
M

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0