Kai Bae Beach

Det finns vissa boenden man kommer ihåg lite extra, både bra och dåliga. Det jag just nu saknar allra mest är vårt sista och mest fantastiska boende på Koh Chang, Kai Bae Beach. Det bästa var nog läget, altanen, utsikten och hela bungalowen, haha.


Man kanske inte ser så bra, men det är iallafall havet, ett par meter från altanen.


Någon borde byta stad, för nu kommer allt tillbaks

Jag hamnar i någon slags zoombie liknande fas när jag är hemma i Göteborg en längre tid. När jag inte har ett pressat schema framför mig. Jag lallar mest runt, får egentligen inte gjort mycket alls. Är trött dygnet runt och det mesta känns grått. Så jag har ju kommit fram till, eller egentligen vetat hela tiden att jag måste flytta någonstans till hösten. Frågan är ju bara vart. Plugga i Usa, jobba i London, hitta på något kul i Rom, chansa hejvilt på att jag skulle klara mig i Paris utan någon franska, eller glassa runt i Barcelona och göra, ja inte vet jag. Det finns så många ställen jag vill till och så mycket jag vill göra, men endå känns det inte som att möjligheterna är så många, eller är dem det? Snacka om snurrigt inlägg. Släpper dessa tankarna för nu och beger mig till karnevalen, för att sedan (äntligen!) möta upp Cissi på stan och och förhoppningsvis blir det bio ikväll.


Sanddynor i Vietnam, älskar hur lätt allting var under tre månader på resande fot. Hakuna matata!

Yo ho, yo ho, a pirate's life for me

Drink up me 'earties, yo ho!


Jag har gått för långt, kan inte sluta gå

Födelsedagsmiddag, förkrök och utgång. Så ser min och Katris lördag ut, och som vanligt är det all in! Love




I knew the pathway like the back of my hand

Jag skulle nog säga att jag är en såkallad cheer-mum. En sådan som ropar och hejjar (mycket) när grabbarna spelar, en sådan man tycker är pinsam när man kommer upp i en viss ålder. Så jag försöker sansa mig. Lugna ner mig och vara lite cool. Det slutar i att jag blir den som står och pratar för mig själv. Lite "snygg pass" hit, lite "kolla kanten" dit. Jag sparar mina rop till de bästa tillfällerna. Idag var det många sådana, Kärra spelade grymt och vann med 8-1 varav min älskling Elias stod för sex utav målen. ♥


Leave my body glowing

Dags för lite fotboll, som numera blivit en veckorutin. Idag är det Oliver som har match och stolt faster som jag är ska jag självklart med och hejja. Love ♥




Big love ♥

Vi har haft finbesök i två dagar ♥










If you just smile

Jag saknar Phi Phi. Bykänslan och tillochmed de irriterande cyklarna, den bästa pizzan på den namnlösa restaurangen, vår lilla hydda med havsutsikt, frukostarna på Dojo's med de fantastiska smoothie'sarna, irishpub och buckets, strandfesterna (trots tidig stängning), stränderna, satayen på strandrestaurangen, människorna, ja allt.
Jag saknar även Poda island. Det klara korallfärgade vattnet och alla fiskar som simmade med en, matbåtarna med grillad majs, vårullar och smaskiga lemonshakes, trevliga och pratglada damer, lugnet och känslan av att ha kommit till paradiset.
Jag saknar, ja ska jag vara ärlig så saknar jag alla platser vi besökt i Thailand. När någon frågar vilket jag gillade bäst så börjar jag rabbla och när jag är klar har jag sagt vartenda ställe. Så slutsatsen är att jag älskar Thailand.


PhiPhi, Monkey beach


PhiPhi, Monkey beach



Poda Island


Poda Island

They were sitting in the strawberry swing














RSS 2.0