Jag hamnar i någon slags zoombie liknande fas när jag är hemma i Göteborg en längre tid. När jag inte har ett pressat schema framför mig. Jag lallar mest runt, får egentligen inte gjort mycket alls. Är trött dygnet runt och det mesta känns grått. Så jag har ju kommit fram till, eller egentligen vetat hela tiden att jag måste flytta någonstans till hösten. Frågan är ju bara vart. Plugga i Usa, jobba i London, hitta på något kul i Rom, chansa hejvilt på att jag skulle klara mig i Paris utan någon franska, eller glassa runt i Barcelona och göra, ja inte vet jag. Det finns så många ställen jag vill till och så mycket jag vill göra, men endå känns det inte som att möjligheterna är så många, eller är dem det? Snacka om snurrigt inlägg. Släpper dessa tankarna för nu och beger mig till karnevalen, för att sedan (äntligen!) möta upp Cissi på stan och och förhoppningsvis blir det bio ikväll.


Sanddynor i Vietnam, älskar hur lätt allting var under tre månader på resande fot. Hakuna matata!