Många frågar hur det går och ärligt talat går det rätt så segt. Det är svårare än vi trott (och hört) att hitta jobb och rum som är ok. Men vi kämpar på, spenderar tiotals timmar om dagen vid datorn på Starbucks och försöker hålla modet uppe. Har två visningar i veckan (varav en idag), och det är ju rätt lite men iallafall bättre än inga alls. Vi tar dagarna som dom kommer, vi vet att det här kommer att lösa sig så småning om.