jag var inte ensam, jag är inte ensam nu

de sista dagarna har jag saknat min familj mer än vanligt. jag skulle inte kalla det hemlängtan, för jag längtar inte hem. men jag längtar efter min familj. jag saknar dom otroligt mycket. det är konstigt att inte ha träffat dom på över två månader, när man är van vid att träffa dom så ofta som man gjort i nitton år. snart kommer iallafall mamma och pappa hit, och det kommer att bli kul. men jag saknar alla andra också, mina syskon, deras familjer, morfar, farmor och farfar ♥




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0