And the hardest part, was letting go not taking part

Det är en himla konstig känsla, att veta att man gör saker för sista gången. Sista gången man går längs gatorna, sista gången man är ute med gänget, sista gången man träffar människorna här. Att behöva säga hejdå till folk, och veta att man aldrig kommer se vissa igen. Det känns helt overkligt. Det här har ju vart mitt liv i ett år, det här har varit mitt hem i ett år. Det allra jobbigaste har jag däremot kvar. Att säga hejdå till min underbara London-familj, och att säga hejdå till min bästa vän.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0