This is killing me, åh vad jag inte orkar. Jag orkar inte känna såhär, inte nu, inte alls. Det är för jobbigt, alldeles för påfrestande. Trodde aldrig jag skulle säga detta men jag längtar till jobbet ikväll, hoppas det är mycket folk så att jag inte hinner tänka. För jag orkar inte tänka och jag orkar absolut inte tänka på det här.

För att slippa tänka så går jag över till min älskade sport, träningen igår gick rätt bra faktiskt. Trevåningsbygget satt grymt bra, och det kändes verkligen skönt. På vägen dit så höll jag på att gå på fel buss men som tur var så gick Linn, Nina och Malin av den så dom ropade på mig och fråga vart jag skulle.... Istället så tog vi den riktiga bussen när den kom och den visade sig vara en sådan liten blå bil/buss såkallad Flexlinje kanske? Iallafall så stanna den vart man ville och man kunde även bli upphämtad vart som hellst där den körde förbi. Ja det verkar ju inte helt fel alltså, fyfan vad gött att bara ställa sig vid vägkanten och vinka. Så när vi bad den stanna så gjorde den det och vi hamnade bra nära lokalen. Tio träningar kvar till SM nu, tjugotvå dagar och jag är bra nervös. Fruktansvärt nervös om jag ska vara ärlig, måste skärpa till mig och träna mer hemma  nu. Men hur många gånger har jag inte sagt det egentligen, och det vill aldrig funka. Men nu fan får vi väll se.

Snart omprov i matten, hoppas på ett godkänt. Vill bara få det gjort så jag kan komma hem och sova lite innan jobbet, vilket jag inte kommer göra men..... Måste till min förvåning säga att jag saknar nätterna lite. Men inte mer än lite.
M