Jag kan inte förstå att du ska flytta, att du inte längre kommer bo i huset mittemot. Du har funnits där hela mitt liv, enda sedan jag föddes, i alla 16 år.
Jag kan inte förstå att jag inte kommer kunna flumma runt på träningarna med dig, och dansa till all rolig musik, att vi inte kommer gå på stan, köpa godis, snacka skit. Att du inte längre kommer finnas i huset mittemot.
Vi har så många minnen ihop. När vi plockade nyckelpigor, byggde snökojor, åkte till boråsbadet, lekte med dina marsvin, när jag tog din barbiekrona som jag sedan lämnade tillbaka för jag kände mig elak, när vi spelade the sims.
Alla grillfester, kräftskivor, nyårsfiranden, gårdsstädningar. Och Kroatien! När du körde runt mig i en vagn i spritaffären, och som vi pressade i solen, när vi åkte tåget in till "city" och sprang till Levi's affären som visade sig vara pytteliten, när vi snoklade, och när våra pappor snorklade haha! Walkietalkie'sarna vi hade i bilen, alla OC avsnitt vi såg, och vi åt samma lunch varje dag, pannkakor med chokladsås.

Du har vart som en storasyster för mig och alltid funnits där, jag älskar dig.